Lars-Åke slutar på Samhall. Han ringer mig en eftermiddag när jag står utanför en butik på Norrmalmstorg och frågar om jag vill fortsätta att göra affärer med Samhall eller om jag vill följa med honom och hans nystartade företag Road to Market. Jag säger att jag vill följa med honom för att han är ju Samhall för mig. Vi träffas flera gånger och spånar idéer sen kommer vi överens om att bara satsa på kroken. Vi söker och får ett förstudielån av Almi (sådant lån som förfaller utan återbetalningskrav om uppfinnaren misslyckas och lägger ner idén). Efter mycken tankemöda hittar vi på namnet apponwall och anlitar en designer som gör fin en logotyp till oss. Han får se prototyperna och säger nej nej ingen fisk! En fisk kan inte cykla... människor kan inte kombinera en fisk med annat än fisksaker så därför måste kroken vara tråkig och neutral. Ritar om igen... får lita på en erfaren designer. Den ska inte heller vara annat än vit eftersom vita väggar är vanligast. Lite trist då det vore kul med olika färger.

Bjuder patentingenjören Anna från mentorringen på lunch. Det visar sig att hon bor några pendeltågsstationer från mig och vi får bra kontakt. Hon vill gärna vara min spökskrivare och så börjar kämpet med patentansökan. Hon berättar hur en ansökan är uppbyggd och jag får börja med en tankekarta så att jag ska få med alla detaljer. Satt på badhuset när ungarna lekte och mindes mer och mer. Kul och nyttigt. Sen fick jag skriva och skriva och skriva. Beskriva dagens teknik och hur den löser det problem som jag vill lösa men min nya produkt. Hitta några patent som löser samma problem och ta fram tre till fem nackdelar i varje patent och skriv argument hur min krok vänder nackdelarna till fördelar. Plus detaljerade ritningar med beskrivningar och patentkrav... Jag tar med lunch till Annas arbete och hon redigerar och ger mig hemläxor och till slut skriver hon kraven och finjusterar texten så att den blir juridisk nog. Under tiden står projektet still för Lars-Åke och han frågar ideligen ”När är ni klara?” Jag svarar ”Snart, nu kan det inte vara så mycket kvar...” Drygt ett år senare stegar jag till PRV med ansökan i handen. Vilken kamp! men nu är varje detalj beskriven och jag har fått med saker som jag bara haft i bakhuvudet. Man kan aldrig addera något till en patentansökan. Om man har glömt något är det kört och den inlämnade ansökan kan vara ett hinder för nästa ansökan med de finesser man glömde ta med. Inlämningsdagen blev 2011-11-09, hade velat vänta till 2011-11-11 på grund av det roliga datumet men vågade inte, tänk om någon annan skulle hinna före.